Av en slump fick vi veta att världens största surftävling - Quicksilver PRO (boys)/ Roxy PRO (babes) dessa dagar hålls endast en timmes bussfärd ifrån vårt hostel här i Surfers Paradise. 

Sååå, givetvis packade vi idag våra pinaler för att sedan ta första bästa buss till surfpatadiset Snapper Rocks - Coolangata där tävlingen tar plats. Trevligt nog träffade vi även vår nya brasilianska vän Caio på vägen som bidragit oss både med härligt sällskap och hjälp att reda ut frågetecken gällande poängräkning, regler och allmän surfkunskap under tävlingen. .. Att förstå att boysen på brädorna inte var några amatörer krävde dock inte mycket erfarenhet - jäklar vilka talanger.

Minst ett till besök på tävlingen (som härligt nog inte är över ännu) är givet - och jag och Majsan håller stenhårda tummar för att vi då får se vår Aussie-instagram-surfaridol Alana Blanchard dominera i vågorna. 

Fred
Linnea 








VI LEVER!! .. Trots att bloggaktiviteten senaste dagarna tytt på annat och även fast min röst för tillfället faktiskt låter som att jag är närmare dödsriket än något annat (hesheten efter två nätter spenderade i kallt tält på Frasier Island är enorm - vi snackar Umeå-Fotbollafestival-2007-klass på mina stämmband - och då vet iallafall mina favoriter från BAIK f.94 det året hur illa jag låter när jag pratar)
 
... Men som sagt, lever gör vi allt - och det i full bemärkelse. De senaste nätterna har vi spenderat i Brisbane hos vår Nya Zeelandkompis Petter och hans tre roomies. Dagarna och de tre nätterna vi spenderat här har fyllts av skölöna utgångar (bland annat har vi vi fått prova på vår första pub-crawl via Petters universitet och besökt Alfredo's i The Village - som var en fet blandning mellan Pippis Villavillekulla och en Tequilaclub), shopping (bland annat på en soft gata som så fint beskrevs som "Stockholms Söder - fast på steroider"), mysiga matpauser, trevliga prommenader, molnskådning, balkong-barbecue, härliga möten med nya människor och den absolut bästa taxituren jag haft och förmodligen någonsin kommer ha (vi snackar cyckelvagnstaxi med skyhög sång till Coldplay genom Brisbanes centralaste delar)
 
Heldiggar verkligen denna stad! 

/ Linnet  ..(Och lugn m&p, uppdateringar från Frasier Island - världens största sandÖ kommer senare)
 
 
 

Pubcrawl kväll 1

Safe ride home? Petter fixar.
Barndomsdrömmen med fest hos Pippi är nu besannad. Tackar våra nyfunna vänner Phil och Andrew för detta.
 
Balkong BBQ.

Såklart förevigade vi vårt besök genom att signa en av palmerna i Botanique Garden
 
Och ääääntligen fick vi spotta en stor mini-dinosaurie

Alfredos med Pippi-på-de-sju-haven-feeling (älskade verkligem detta stället)
Ölspelen som blivit mer och mer avancerade för varje gång vi spelat under vår resa (vilket varit många gånger)
The Village - barhäng i spansk Tequil-anda
 Och en av våra prommenat-mat-pauser
 
 
 


 
De förlorade bilderna är funna och därmed våra minnen för evigt sparade.
Jo, för de var ju så att min nya digitalkamera inte fungerade pga. Att killen på Elgiganten valt fel minneskort för kameran. Nu med rätt minneskor är allt som de ska. Slutet gott allting gott! 
 
De bilder vi sörjde över, de som vi trodde var borta för alltid var bilderna vi tog på Hyams beach, den vitaste stranden i världen. 
Vi hade fått tips om denna strand av Linneas arbetskamrat Jimmy. Precis som tipset var det. Otroligt. Romantisk, vitt och fridfull är de tre bästa orden för att beskriva denna plats. När man kom ner kände man ett stort lugn. Vi som tänkte att detta skulle bli en kort paus på vår bilresa från Sydney till Melbourne tänkte helt fel. Minuterna på stranden flög iväg, trots att klockan var 17 när vi anlände så värmde fortfarande solen rejält, de var mycket folk men ändå inte överbefolkat. Platsen var som tagen från en film, precis som jag vill att allt ska vara. Ha de! / Maja