Hallå där! 

Nu är det en vecka sedan vi blogga sist. Jag har hunnit fylla 20år! Sen har inte så mycket mer hänt, vi båda har varit sjuka. Usch, de suger att vara sjuk, då längtar man bara hem till sina nära och kära +Eget rum och säng. Om vi talar om vädret här så börjar de bli riktigt kallt nuförtiden. Gillas inte
På min 20års dag vaknade jag lyckligtvis upp av starkt solsken. Jag gick upp på en skön morgonpromenad till Newtown, en fin park. När jag sedan kom hem möttes jag av detta vid soffbordet
Inte illa va?! Linneahjärtat som legat i. Lyxfrukost innan jobbet, drömgott vare. 

Sedan på kvällen hade jag bjudit med alla tjejer jag känner här på en mysig middag för att fira, tyvärr kunde så många komma pga olika anledningar, men vi kan ju fira senare (desto fler firerier desto bättre) Istället Jag såg framemot en mysig middag med Lulegänget, (jag Linnet, majsan och Anna). Linnea hade bokat bord på en Libanesisk restaurang. När vi kom dit satt Anna och en hel grupp av människor vid ett bord. GRATTIS ropade dem när vi kom in, där var alla jag bjudit från början plus några andra och nya ansikten. Jag hade blivit grundlurad. Det blev en överrasknings middag i världsklass, jag blev rörd och glad. Trodde ju att ingen kunde komma men så var alla där för mig <3 Tack och bock alla som medverkade, superkul, de gjorde dagen! 
Denna hatt och krona fick jag bära kvällen till ära, tillsammans med rosa pärlhalsband och glitterdress... Haha, man fyller bara 20år en gång!



Kolla på bilden längst nere i hörnet!!! Den 31 maj så ska jag få gå på James Vincent McMorrows konsert, lyssna på higher love med honom (han är såå grym) Anna och Maja ska också följa. Är så taggad de kommer bli super!!
Familjen skickade också världens finaste grattis kort. Grät inte lite (känslig som man är) försöker ni få hem mig med att locka med presentkort på systemet???

Dagen efter mådde jag rent av skit. I huvud, hals och mage. Kämpade mitt hela 2timmars pass på jobbet. Det måste varit något med den libanesiska maten för jag var inte ensam om magproblem. Kan med glädje nu berätta att de börjar ta sin form igen;)
Skype är ens bästa vän när man är sjuk och får hemlängtan. Här är min lillasyster i sitt sanna jag!
Kanske lite lika ändå. 

Xoxo/ M




Kommentera

Publiceras ej